Inside Rainbow City
Rainbow City inifrån gården, vårt hus är rakt fram.
Utsikten från mitt fönster. Lite disigt dock på grund av den härliga (och alltid närvarande) Shanghai-smogen.
Mitt rum. Kan vara de fulaste möblerna jag sett i hela mitt liv, måste lägga upp närbilder på den matchande sänggaveln och garderoben vid tillfälle. Och yes, jag drog vinstlotten och fick snobbengardinerna.
Vårt vardagsrum med den omtalade rosa soffan:) Simon och Jocke gav oss importerat rödvin och ädelost i inflyttningspresent, mycket uppskattat! Vi körde en lite pre-party vin och ost innan de andra gästerna anlände. Så himla nice med lite riktigt rödvin, det har jag verkligen saknat här i Kina! För att inte tala om ost, det kan man inte hitta på ett vanligt supermarket.
Only in China: Blåbärschips
I Kina har de mest chips med läskiga matsmaker som biff eller sötsur fisksoppa. Lite trist i längden om man längtar efter ost eller sourcream & onion. Så när vi såg chipsen med blåbärssmak så var vi ju bara tvungna att testa. Tyvärr så var det precis så äckligt som man tror att det ska vara. Först salt och sen en eftersmak av syntetisk blåbär, så vidrigt. Jag har testat chips med gurksmak också, kanske inte det godaste jag smakat, men det går i alla fall att äta.
Anledningen till att jag inte lagt upp några bilder på nya lägenheten är för att vi inte har något internet än. Just nu sitter jag på ett Paris Baguette Café (fransmännen i vår klass är något avundsjuka) som ligger 2 minuter från oss där de har wifi! Måste komma ihåg att ta med kameran nästa gång.
Lägenheten känns i alla fall väldigt bra hittills, läget är underbart liksom utsikten. Fräschheten är tyvärr inte på Sverigenivå, men det får man räkna med i Kina. Ska bli skönt att kunna laga lite egen frukost. Jag har redan köpt en påse havregryn på "E-Mart" som ligger vid metrostationen:) För att inte tala om att ha en kyl! Fast mjölken här är inte billigt, typ 15 rmb litern. Typ billigare att gå ner på gatan och köpa nudlar och kyckling än att laga studentklassikern gröt hemma själv, haha.
Imorgon ska vi ut till Jiading igen och testa på en kurs som hålls av Ebay. Funderar på att stanna över natten i Jiading för att kunna använda internet i vårt gamla rum där, börjar få lite abstinens. Just det, vi har kvar rummen i Jiading i två månader till. Vi försökte få pengarna tillbaka, men managern på hotellet (som ligger på campus, men ägs ett privat företag) var extremt otrevligt och gick inte att prata med. Så jag tror att vi bara får låta det vara och tänka på att det var extremt billigt där ute så det handlar inte om så mycket pengar.
Lägenheten känns i alla fall väldigt bra hittills, läget är underbart liksom utsikten. Fräschheten är tyvärr inte på Sverigenivå, men det får man räkna med i Kina. Ska bli skönt att kunna laga lite egen frukost. Jag har redan köpt en påse havregryn på "E-Mart" som ligger vid metrostationen:) För att inte tala om att ha en kyl! Fast mjölken här är inte billigt, typ 15 rmb litern. Typ billigare att gå ner på gatan och köpa nudlar och kyckling än att laga studentklassikern gröt hemma själv, haha.
Imorgon ska vi ut till Jiading igen och testa på en kurs som hålls av Ebay. Funderar på att stanna över natten i Jiading för att kunna använda internet i vårt gamla rum där, börjar få lite abstinens. Just det, vi har kvar rummen i Jiading i två månader till. Vi försökte få pengarna tillbaka, men managern på hotellet (som ligger på campus, men ägs ett privat företag) var extremt otrevligt och gick inte att prata med. Så jag tror att vi bara får låta det vara och tänka på att det var extremt billigt där ute så det handlar inte om så mycket pengar.
Kanske något för den svenska marknaden?
Lägenheter och kinesisk förvirring
Oj, vad den här veckan har varit busy! Vi har ju funderat på att flytta från campus ett tag nu (smutsigt, kackerlackor, 1 timme med taxi från krogen) och i måndags så åkte vi helt enkelt till den tunnelbanestationen som vi ville bo i närheten av, gick in på första bästa property agent och satte igång att titta. Åtta timmar och tre mäklare senare så hittade vi det vi ville ha. Eftersom vi var ganska trötta så bestämde vi att skriva på kontraktet först dagen efter och efter ytterligare en titt. Så vår nya lägenhet ligger på Linping Road i ett stort compound som heter Rainbow City (poetiskt namn eller hur, haha), lägenheten ligger på... wait for it... våning 35! Fantastiskt utsikt och på innergården finns det gym, tennisbanor och inne- och utomhus pool (tyvärr är utomhuspoolen redan stängd då det är höst, dvs bara 25 grader på dagarna). Riktigt så lyxigt som det låter är det inte, vår lägenhet är inte skabbig, men det är långt från nyrenoverad. Ett stort sovrum, två mindre sovrum, 2 badrum, ett litet kök och ett helt okej vardagsrum med balkong ska vi fyra tjejer snart bo i:) Och möblerna... Låt oss säga så här, att efter att ha tittat på åtta lägenheter i Shanghai kan jag konstatera är kineserna inredningssmak är FRUKTANSVÄRD. Nåja, med lite ljuslyktor från IKEA (och kanske att den som får rummet med snobbengardinerna byter ut dem) så blir det nog inte så tokigt. 8000 rmb i månaden går kalaset på, vilket delat på fyra inte är särskilt mycket för oss, men svindyrt för en vanlig kines.
Det bästa är ändå läget, 200 m till metrostationen, 3 stationer till Siping campus där jag ska läsa flest kurser och typ 15 min metro till East Nanjing Road som är stora shoppinggatan i "stan". Linping Road är livlig gata med massa kinesiska restauranger och butiker, men även Starbucks och KFC om längtan efter något västerländsk blir för stark. Flyttningen är planerad till helgen, så då kommer det bilder!
Förutom det så har jag försökt välja vilka kurser jag ska läsa baserat på typ ingen information alls. I måndags så började Sipingkurserna och då tyckte jag att jag hade en rätt bra plan för hur jag ville dela upp kurserna mellan Jiading och Siping. I måndags hade jag frågat vår koordinator Mei om det var okej att jag läste kinesiska i Siping då Jiading-kinesiskan krockade med andra kurser jag ville ta. Det sa hon då var helt okej. Igår när vi kom hem efter att ha testat tre stycken kurser på Siping har vi fått ett mail från Mei som säger att vi måste läsa kinesiska i Jiading och att vi inte kunde få de kurserna som vi mailade henne för två veckor sen för att de var fulla. Så istället hade hon registrerat oss på lite godtyckliga kurser i Siping som det fanns plats på. Vi blev givetvis skitsura eftersom det är lite sent att komma och säga att kurserna var fulla dagen efter de börjat när hon sagt att vi fick välja fritt innan.
Så vi går till hennes kontor och klagar.
Mei: Vad synd att det blev så här, men kurserna var fulla så jag registrerade er på lite andra kurser.
Vi: Va? Men det var inte de kurserna vi mailade dig för två veckor sen, de här kurserna vill inte vi läsa.
Mei: Jaha, men det går att fixa. Maila mig igen vilka kurser ni vill läsa i Siping. Förutom kinesiskan, den är defintivt
full så den måste ni läsa i Jiading.
Vi: Fast då kan vi inte läsa de kurserna vi vill, för kinesiskan i Jiading krockar med två stycken.
Mei: Okej... Ni tänker så. Jag kanske kan ringa till den ansvariga läraren och kolla.
En timme senare ringer Mei upp
Mei: Jag har goda nyheter, ni får läsa kinesiskan i Siping! Faktum är att det är fritt fram att välja vilka kurser ni vill. Maila mig bara.
Alltså suck. En helt vanlig konversation i Kina. De gillar att få saker att låta som om de är definitiva, men sen visar det sig att allt går att ändra.
Det bästa är ändå läget, 200 m till metrostationen, 3 stationer till Siping campus där jag ska läsa flest kurser och typ 15 min metro till East Nanjing Road som är stora shoppinggatan i "stan". Linping Road är livlig gata med massa kinesiska restauranger och butiker, men även Starbucks och KFC om längtan efter något västerländsk blir för stark. Flyttningen är planerad till helgen, så då kommer det bilder!
Förutom det så har jag försökt välja vilka kurser jag ska läsa baserat på typ ingen information alls. I måndags så började Sipingkurserna och då tyckte jag att jag hade en rätt bra plan för hur jag ville dela upp kurserna mellan Jiading och Siping. I måndags hade jag frågat vår koordinator Mei om det var okej att jag läste kinesiska i Siping då Jiading-kinesiskan krockade med andra kurser jag ville ta. Det sa hon då var helt okej. Igår när vi kom hem efter att ha testat tre stycken kurser på Siping har vi fått ett mail från Mei som säger att vi måste läsa kinesiska i Jiading och att vi inte kunde få de kurserna som vi mailade henne för två veckor sen för att de var fulla. Så istället hade hon registrerat oss på lite godtyckliga kurser i Siping som det fanns plats på. Vi blev givetvis skitsura eftersom det är lite sent att komma och säga att kurserna var fulla dagen efter de börjat när hon sagt att vi fick välja fritt innan.
Så vi går till hennes kontor och klagar.
Mei: Vad synd att det blev så här, men kurserna var fulla så jag registrerade er på lite andra kurser.
Vi: Va? Men det var inte de kurserna vi mailade dig för två veckor sen, de här kurserna vill inte vi läsa.
Mei: Jaha, men det går att fixa. Maila mig igen vilka kurser ni vill läsa i Siping. Förutom kinesiskan, den är defintivt
full så den måste ni läsa i Jiading.
Vi: Fast då kan vi inte läsa de kurserna vi vill, för kinesiskan i Jiading krockar med två stycken.
Mei: Okej... Ni tänker så. Jag kanske kan ringa till den ansvariga läraren och kolla.
En timme senare ringer Mei upp
Mei: Jag har goda nyheter, ni får läsa kinesiskan i Siping! Faktum är att det är fritt fram att välja vilka kurser ni vill. Maila mig bara.
Alltså suck. En helt vanlig konversation i Kina. De gillar att få saker att låta som om de är definitiva, men sen visar det sig att allt går att ändra.
En lördag i Suzhou
Suzhou är en liten stad (bara 4 miljoner invånare) 8 mil utanför Shanghai. Det tar ca 40 min med snabbtåget från Shanghai så vi tänkte att det skulle vara trevligt med en liten utflykt! Suzhou är känt för sin "Gamla stan" med låga hus, kanaler och traditionella kinesiska trädgårdar. Vi åkte först till den mest kända trädgården "Den ödmjuka administratörens trädgård". Den var fin och väldigt stor, men grejen med kinesiska trädgårdar är att de gillar stenar i konstiga former så efter ett tag kändes det som om det bara var en massa stenrösen. Sen blev det en liten båttur på kanalerna vilket var väldigt skönt och avslappnande. Stina och Yasmin svalkade händerna i vattnet tills vi såg en tant som hällde ut en hink med avföring i kanalen, då åkte handspriten fram direkt;) På kvällen var det väldigt fint vid kanalerna och det fanns massor med söta tehus och kaféer med mysiga uteserveringar.
Tyvärr så råkade vi välja en dag då det var 33 grader varmt (i mitten av september, inte riktigt som hemma i Sverige) och det kom några regnskurar så det var ordentligt klibbigt. Jag kände mig inte riktigt pigg efter den dagen så jag åkte hem till campus medan de andra skulle försöka komma in på en klubb där P Diddy tydligen skullen spela. Så det ska bli spännande att få höra om de hittade honom!:)
Tyvärr så råkade vi välja en dag då det var 33 grader varmt (i mitten av september, inte riktigt som hemma i Sverige) och det kom några regnskurar så det var ordentligt klibbigt. Jag kände mig inte riktigt pigg efter den dagen så jag åkte hem till campus medan de andra skulle försöka komma in på en klubb där P Diddy tydligen skullen spela. Så det ska bli spännande att få höra om de hittade honom!:)
En trädgård full med sten. Max och jag har fotoduell!
Jag, Julien och Salma på båttur:)
Yasmin och Stina flyter fram på kanalen.
Te och kaffepaus på världens sötaste lilla kinesiska tehus!
Iced coffee var inte helt fel i 30 graders värme!
Kackerlackor
Sen en vecka så bor vi ute på campus. Som utbytesstudent får man hyra rum i något slags halvskabbigt konferenshotell som jag antar att de hade svårt att få hotellgäster till. Vi fick bara en snabbtitt innan vi var tvungna att bestämma oss och vi tyckte att det såg okej ut, lite småskabbigt, men okej. Nu känner vi att det inte är okej längre, igår ikväll när vi kom hem sprang det runt 4 stora kackerlackor inne hos oss och vi hittade en stor tusenfoting i en av sängarn. Dessutom är badrummet jättemögligt, avloppet i duschen tar en kvart att rinna av, alla möblerna är lite halvtrasiga. Så vi ska gå till vår internationella koordinator och säga att vi vill ha tillbaka två av de tre månadshyror vi betalat och sen ska vi försöka hitta något annat närmare stan. Den snälla tysken i rummet bredvid kom med insektsprej och kollade igenom våra rum, men han sa att det fanns massor med hål i lister och hörn där han kunde tänka sig att kackerlackor gillade. Så otroligt vidrigt.
Campus är ändå rätt nice så det är lite trist att flytta, men man kommer ju åka ut hit flera dar i veckan och på helgen är det ändå helt dött här.
Utsikt från rummet.
Vårt rum dagen efter att vi flyttat in, så lite ostädat.
Utsikt åt andra hållet, verkar vara någon slags byggarbetsplats.
Campus är ändå rätt nice så det är lite trist att flytta, men man kommer ju åka ut hit flera dar i veckan och på helgen är det ändå helt dött här.
Utsikt från rummet.
Vårt rum dagen efter att vi flyttat in, så lite ostädat.
Utsikt åt andra hållet, verkar vara någon slags byggarbetsplats.
Beijing weekend
Det blev ett litet uppehåll med bloggandet då vi åkte till Beijing i torsdags. Vi hade tänkt åka i oktober, men vi kom på sen att det var bättre att åka nu innan kurserna kommit igång ordentligt. Julien och Max ville också följa med så vi packade väskorna och drog till tågstationen. Lite oväntat var att trots att vi bestämde oss för att åka dagen innan så ville Jack följa med. Han hade inte varit i Beijing på tio år och ville gärna passa på att se det igen. Det var tur för oss då det inte var helt enkelt att köpa biljetterna då ingen kunde engelska vid biljettdisken och sen visade det sig att man bara kunde betala med kinesiska kort och inte visa eller mastercard. Tågstationen var superfräsch, den var rätt nybyggd då de startade höghastighetslinjen till Beijing i somras och tågen lika så. Lite coolt att kunna åka till Beijing på 5 timmar då det tar minst 12 timmar med vanliga tåg. Klart värt med dyrare biljetter (550 rmb enkel) för att åka i 300 km/h!
I Beijing insåg vi att vi tagit med oss för lite kläder då det är ganska mycket svalare i Beijing (vilket inte är så konstigt det ligger ju i alla fall 100 mil norrut!) dvs ungefär som svensk sommar. Ändå var det väldigt skönt med lite omväxling mot den fuktiga hetta som kännetecknar Shanghai. Beijing är en annorlunda stad mot Shanghai, husen är låga och det finns bara något enstaka höghus i centrum och det känns som om det finns mer gammalt bevarat. Däremot fick trafiken i Beijing (och folkmassorna i tunnelbanan) Shanghai att verka lugnt.
Lite sightseeing stod förstås på schemat. Första dagen var det blå himmel och strålande solsken (händer inte ofta i förorenade Beijing) så vi åkte ut till sommarpalatset som var underbart vackert. Massor med folk såklart, men det är så stort så det gick bra ändå.
Dagen efter steg vi upp 5.30 för att bli upphämtade med en turbuss med destination Jinshanling, en sektion av kinesiska muren. Det trista var att det var jättekallt och ösregnade så vi ångrade oss rätt mycket på väg dit. Bussresan tog 3.5 timmar då Jinshanling är en av de sektionern som ligger längst bort. Men som genom ett trollslag så slutade det regna precis när vi kom fram. Jinshanling var definitivt värt en extra timmes bussfärd, det var helt otroligt vackert. Molnen låg som slöjor runt bergen och det var inte något folk där att trängas med.
På söndagen tog vi tunnelbanan till Förbjudna staden i centrala Beijing. Vilket hela Beijing också hade gjort för jag har aldrig sett så många kineser på samma ställe förutom i tunnelbanans rusningstid. På kvällen blev det Pekinganka. Jack hade hört talas om en lite finare restaurang som skulle ha exta god anka så vi gick dit. Den var lite dyrare med kinesiska mått mätt, anka med tillbehör, fyra andra rätter, soppa, vatten och vin fick på 200 rmb per person. Klart värt. Sedan drog vi till Park Hyatt Hotel som är ett av de få riktigt höga husen i centrala Beijing och åkte upp i baren på högsta våningen. Där avnjöt vi fina (men ganska äckliga) drinkar, pratade, kollade utsikten och bara tog det lugnt innan vi åkte taxi till hostelet. Typiskt bra kväll.
Faktiskt riktigt skönt att vara tillbaka i Shanghai igen. Beijing är trevligt på sitt sett, men allting är lite enklare här hemma i "Shangan".
I Beijing insåg vi att vi tagit med oss för lite kläder då det är ganska mycket svalare i Beijing (vilket inte är så konstigt det ligger ju i alla fall 100 mil norrut!) dvs ungefär som svensk sommar. Ändå var det väldigt skönt med lite omväxling mot den fuktiga hetta som kännetecknar Shanghai. Beijing är en annorlunda stad mot Shanghai, husen är låga och det finns bara något enstaka höghus i centrum och det känns som om det finns mer gammalt bevarat. Däremot fick trafiken i Beijing (och folkmassorna i tunnelbanan) Shanghai att verka lugnt.
Lite sightseeing stod förstås på schemat. Första dagen var det blå himmel och strålande solsken (händer inte ofta i förorenade Beijing) så vi åkte ut till sommarpalatset som var underbart vackert. Massor med folk såklart, men det är så stort så det gick bra ändå.
Dagen efter steg vi upp 5.30 för att bli upphämtade med en turbuss med destination Jinshanling, en sektion av kinesiska muren. Det trista var att det var jättekallt och ösregnade så vi ångrade oss rätt mycket på väg dit. Bussresan tog 3.5 timmar då Jinshanling är en av de sektionern som ligger längst bort. Men som genom ett trollslag så slutade det regna precis när vi kom fram. Jinshanling var definitivt värt en extra timmes bussfärd, det var helt otroligt vackert. Molnen låg som slöjor runt bergen och det var inte något folk där att trängas med.
På söndagen tog vi tunnelbanan till Förbjudna staden i centrala Beijing. Vilket hela Beijing också hade gjort för jag har aldrig sett så många kineser på samma ställe förutom i tunnelbanans rusningstid. På kvällen blev det Pekinganka. Jack hade hört talas om en lite finare restaurang som skulle ha exta god anka så vi gick dit. Den var lite dyrare med kinesiska mått mätt, anka med tillbehör, fyra andra rätter, soppa, vatten och vin fick på 200 rmb per person. Klart värt. Sedan drog vi till Park Hyatt Hotel som är ett av de få riktigt höga husen i centrala Beijing och åkte upp i baren på högsta våningen. Där avnjöt vi fina (men ganska äckliga) drinkar, pratade, kollade utsikten och bara tog det lugnt innan vi åkte taxi till hostelet. Typiskt bra kväll.
Faktiskt riktigt skönt att vara tillbaka i Shanghai igen. Beijing är trevligt på sitt sett, men allting är lite enklare här hemma i "Shangan".
Utsikt från Sommarpalatset.
Muren i Jinshanling.
Förbjudna staden.
Yasmin och Max med massa Pekinganka framför sig!
Nya namn och flytt till landet
Nu har vi varit på det stora campus vid Siping (mycket närmare stan än Jiading) och fått ID-kort. På allas kort står det ens namn med kinesiska tecken som tydligen bara symboliserar uttalet. Så vi frågade en där vad som egentligen stod och tja, det vara bara Anita som fick typ rätt. Jag fick "Agg-Rid", Yasmin "Ya-Min" och stackars Stina missförstod de helt, så de skrev hennes mellannamn "Halina" (Helena). Vår svenska klasskompis Simon uttalade de "Semen", han fick höra en del skämt om det om vi säger så;)
Det roliga med Kina är att de gillar att skicka ut dokument med långa förhållningorder, typ när vi skulle till Siping så fick vi mail: "Ta med pass, 8 passbilder, 300 rmb till försäkring, antagningsbevis och hyreskontrakt som ska stämplas" och sen när man väl är där så står de helt frågande och bara "Nej, men det stämplar vi nästa vecka. Bilder tar vi här så det behöver ni inte ha med er" etc. Lite smått irriterande.
När vi var på Siping så träffade vi ett gäng franska studenter från Lille som är på samma utbyte som oss som var supertrevliga! Så nu är vi sju svenskar från Uppsala och fyra fransmän:) Tre av fransmännen bor tillsammans och bjöd hem oss på kvällen till sin lägenhet nära West Nanjing Road (mitt i centrum) och vi blev något bittra när vi såg hur fräscht de hade det och att de tre bara betalade 6000 kr i månaden för lägenheten.
Vi har nu flyttat ut Jiading campus i alla fall. Mitt ute i ingenstans känns det som, tar ca en 1 timme med taxi från stan och då kostar det också typ 160 rmb med kvällstaxa. Är man fyra så är det ju helt okej, men att åka själv blir lite väl dyrt. Det går tunnelbana också, men det tar längre tid och slutar gå vid tio på kvällen. Jiading är typ sista stationen på på linjen:P Själva campuset är dock jättefint och modernt och det finns massa billiga restauranger och affärer. T.ex. så köpte vi god lunchsushi för 7 rmb igår och någon slags made-to-order mangosmoothie för 6 rmb. Vi trodde först att det var ett misstag och att tjejen i kassan hade räknat fel.
Det roliga med Kina är att de gillar att skicka ut dokument med långa förhållningorder, typ när vi skulle till Siping så fick vi mail: "Ta med pass, 8 passbilder, 300 rmb till försäkring, antagningsbevis och hyreskontrakt som ska stämplas" och sen när man väl är där så står de helt frågande och bara "Nej, men det stämplar vi nästa vecka. Bilder tar vi här så det behöver ni inte ha med er" etc. Lite smått irriterande.
När vi var på Siping så träffade vi ett gäng franska studenter från Lille som är på samma utbyte som oss som var supertrevliga! Så nu är vi sju svenskar från Uppsala och fyra fransmän:) Tre av fransmännen bor tillsammans och bjöd hem oss på kvällen till sin lägenhet nära West Nanjing Road (mitt i centrum) och vi blev något bittra när vi såg hur fräscht de hade det och att de tre bara betalade 6000 kr i månaden för lägenheten.
Vi har nu flyttat ut Jiading campus i alla fall. Mitt ute i ingenstans känns det som, tar ca en 1 timme med taxi från stan och då kostar det också typ 160 rmb med kvällstaxa. Är man fyra så är det ju helt okej, men att åka själv blir lite väl dyrt. Det går tunnelbana också, men det tar längre tid och slutar gå vid tio på kvällen. Jiading är typ sista stationen på på linjen:P Själva campuset är dock jättefint och modernt och det finns massa billiga restauranger och affärer. T.ex. så köpte vi god lunchsushi för 7 rmb igår och någon slags made-to-order mangosmoothie för 6 rmb. Vi trodde först att det var ett misstag och att tjejen i kassan hade räknat fel.
Söta Selma var en av studenterna från Lille:)
Hela gänget en disig eftermiddag på the Bund. Max, Julian, Stina, Yasmin, jag, Joakim, Simon, Gabriel och Anita. Selma håller i kameran.
Ett par drinkar med utsikt
Gårdagens ”ett par drinkar på en skybar” slutade med en helkväll och hemkomst vid kl 5. Vi hade pratat med vår kinesiska vän Jack om att vi ville ta en drink och se utsikt och då sa han att han visste precis rätt ställe. Så vi började på Bar Rouge som har palmprydda terrass med otrolig utsikt över Pudongs skyline. Där tog vi en drink (en räckte rätt långt, de blandar sjukt starka drinkar i Shanghai!) och bara njöt av den varma kvällen och utsikten. Sen drog vi vidare till klubben M1NT som låg 20 våningar upp i en skyskrapa och som hade stora fönster mot staden. Helt fantastisk känsla att stå och dansa med panoramafönster bredvid sig, som att bokstavligen ha Shanghai för sina fötter. Dessutom hade de ett stort akvarium med hajar, rätt weird. Helt stört mycket personal överallt i Shanghai också, på M1NT stod det 4 kvinnor på damtoan och städade i princip efter varje gäst och stod och gav en handservetter. Inte riktigt som hemma. Kvällen avslutades med taxi hem och ett besök på det 24/7 öppna Donken mitt emot hostelet;)
Taxibild på söta Stina och Yasmin.
Jag och Anita glassar på Bar Rouges fina terrass. 
Utan blixt så syns Pudong i bakgrunden! Tyvärr så hade de hunnit stänga av beslysningen av tv-tornet, annars hade det sett ännu häftigare ut.
Hajpuss.
