Ingrid goes Shanghai

Det blev ett litet uppehåll med bloggandet då vi åkte till Beijing i torsdags. Vi hade tänkt åka i oktober, men vi kom på sen att det var bättre att åka nu innan kurserna kommit igång ordentligt. Julien och Max ville också följa med så vi packade väskorna och drog till tågstationen. Lite oväntat var att trots att vi bestämde oss för att åka dagen innan så ville Jack följa med. Han hade inte varit i Beijing på tio år och ville gärna passa på att se det igen. Det var tur för oss då det inte var helt enkelt att köpa biljetterna då ingen kunde engelska vid biljettdisken och sen visade det sig att man bara kunde betala med kinesiska kort och inte visa eller mastercard. Tågstationen var superfräsch, den var rätt nybyggd då de startade höghastighetslinjen till Beijing i somras och tågen lika så. Lite coolt att kunna åka till Beijing på 5 timmar då det tar minst 12 timmar med vanliga tåg. Klart värt med dyrare biljetter (550 rmb enkel) för att åka i 300 km/h!

I Beijing insåg vi att vi tagit med oss för lite kläder då det är ganska mycket svalare i Beijing (vilket inte är så konstigt det ligger ju i alla fall 100 mil norrut!) dvs ungefär som svensk sommar. Ändå var det väldigt skönt med lite omväxling mot den fuktiga hetta som kännetecknar Shanghai. Beijing är en annorlunda stad mot Shanghai, husen är låga och det finns bara något enstaka höghus i centrum och det känns som om det finns mer gammalt bevarat. Däremot fick trafiken i Beijing (och folkmassorna i tunnelbanan) Shanghai att verka lugnt.

Lite sightseeing stod förstås på schemat. Första dagen var det blå himmel och strålande solsken (händer inte ofta i förorenade Beijing) så vi åkte ut till sommarpalatset som var underbart vackert. Massor med folk såklart, men det är så stort så det gick bra ändå.

Dagen efter steg vi upp 5.30 för att bli upphämtade med en turbuss med destination Jinshanling, en sektion av kinesiska muren. Det trista var att det var jättekallt och ösregnade så vi ångrade oss rätt mycket på väg dit. Bussresan tog 3.5 timmar då Jinshanling är en av de sektionern som ligger längst bort. Men som genom ett trollslag så slutade det regna precis när vi kom fram. Jinshanling var definitivt värt en extra timmes bussfärd, det var helt otroligt vackert. Molnen låg som slöjor runt bergen och det var inte något folk där att trängas med.

På söndagen tog vi tunnelbanan till Förbjudna staden i centrala Beijing. Vilket hela Beijing också hade gjort för jag har aldrig sett så många kineser på samma ställe förutom i tunnelbanans rusningstid. På kvällen blev det Pekinganka. Jack hade hört talas om en lite finare restaurang som skulle ha exta god anka så vi gick dit. Den var lite dyrare med kinesiska mått mätt, anka med tillbehör, fyra andra rätter, soppa, vatten och vin fick på 200 rmb per person. Klart värt. Sedan drog vi till Park Hyatt Hotel som är ett av de få riktigt höga husen i centrala Beijing och åkte upp i baren på högsta våningen. Där avnjöt vi fina (men ganska äckliga) drinkar, pratade, kollade utsikten och bara tog det lugnt innan vi åkte taxi till hostelet. Typiskt bra kväll.

Faktiskt riktigt skönt att vara tillbaka i Shanghai igen. Beijing är trevligt på sitt sett, men allting är lite enklare här hemma i "Shangan".

Muren i Jinshanling.

 

Förbjudna staden.

 

Yasmin och Max med massa Pekinganka framför sig!